det ökar. jag försvinner bara mer och mer

har jag allt nu? jag tror det säger jag högt för mig själv medans jag vet att innerst inne e allt borta. Allt som betydde något, allt som betyder något. Jag saknar "det" så mycket. Men vad var "det"? Vad är det speciella "det" som alla söker?
DET var vi. Sen tror ingen på äkta kärlek längre. Varför inte? Varför inte förstå att det VAR äta kärlek, och att det fortfarande ÄR det, och att det kommer bli vi en dag igen.
Jag vet att jan kan betett mig som en skit, och kanske lagt all skuld till dig. men det är bara som jag känner.
Jag vet inte alls vad jag skriver om just nu, jag vet inte alls. det bara kommer ut och jag får låta det vara så, annars kommer jag bara stanna upp och tänka på vad jag ska skriva istället.
jag skrev igår till dig att jag ville somna i don famn. Allt var så konstigt.
jag var hos anette å hon lade sig bakom mig å började klia mitt hår, så får jag svar på smset "du ligger i min famn och jag kliar ditt hår"  precis som om du hade den viuljan så mycket att du gjorde det via henne.
Det vas underbart att åt minstonde få tro de.

Så, vad har jag skrivit igentligen?... skitsamma.. de kommer aldrig bli något vettigt utav det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0