Snacka om orättvisa!

Vincent skadade inte en själ. Han va alltid go å glad å när man träffade han var det alltid med ett leende på läpparna .

Första gången ja träffa Vincent kan ja inte riktigt minnas. Han är släkt till mina kusiner, så det var för länge sen. Men det första minnet jag har med Vincent är då vi skulle på en fest i hissmo. Vi satt hos Mathias å smyg drack å jag vart för på luren.. Vincent satt å skratta åt mig å tyckte de va skit kul. Vi skulle sen över till hissmo då man måste gå över en bro, sån där med vatten portar å grejer. ( ja kommer inte på va det heter )
Mathias å Vincent skulle kissa så ja klättra över räcket å skulle bada, rakt i en virvel. (hann inte hoppa i) för Vincent å Mathias kom å snacka mig ur de.

Senaste minnet ja har är bara för lån vecka sen då jag överraskat träffa han på krogen, med leendet som gav mig ett leende.

Det är så orättvist att liv tas så tidigt, från så oskyldiga människor. De med så fina hjärtan å personligheter.

Vila i frid Vincent, jag kommer aldrig glömma dig och vilken underbar människa du var <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0