Sassy.

ni vet när man får såå dåligt samvete så finns det INGET man kan göra åt de som hänt?

Så känner jag nu. Jag har vart hundvakt åt min älskade Nalle i helgen, å igår kväll var vi ute å gick med honom på kvällen. När vi kom hem hedde jag ut honom på atanen för han ligger alltid där på kvällarna för de e svalt å skönt.    Sen runt 12 tiden skulle jag gå å lägga mig å tänkte: Men vart e Nalle?     Så kolla ja i köket, nope, så när man går upp ser man rakt in i mamma å pappas sovrum så jag tyckte jag såg han ligga där på sin gammla vanlia plats å sova. Så tänkte jag GOOD.
  Nu vaknade jag med ett ryck för jag hörde en hund skälla, först tänkte jag bar "MEN ÅH,, HÅLL KÄFTEN HUNDJÄVEL, DEN SOM ÄGER DEN LÄR JU HÖRA ATT DEN SKÄLLRE, FÅ TYST PÅ DEN!!"  sen så hörde jag på hur han lät att det var min lilla älskling!! SÅ jag kuuutade ner å rakt ut på altan, å där satt den stackaren!
men han glömde snabbt att jag lämnat honom där för han blev såååå glad av att komma in. Han kuta runt överallt å pussades å lät å så söt!  Sen släppte jag ut han ett tag på gården så han fick lite space att röra sig på.
 Nu ligger han å väntar på mat som han ska få när jag e klar, sen ska jag sova vidare.

Hur ska jag berätta för mamma?urk.. hon kommer tycka jag e sååå taskig!



mammas lilla hjärta! -v-